5 augusti 2009

Det hände en kväll när webred hade jobbat längre än vanligt. Det började t o m bli mörkt, trots att det var mitt i sommaren. Men nej, det var inte skymningen som föll - det började först bli lite mörkt och sedan suddigt - vips var vi nån annanstans, i ett skarpt ljus. Vi ramlade i en hög på golvet, som dock inte kändes som ett vanligt golv.

Var var vi egentligen? Och när? Vi hade kanske förflyttats till en annan tid, en annan plats? Platsen kändes ändå förunderligt bekant på något sätt... Kunde det vara...? Nej, det vore omöjligt...? Eller kanske ändå inte? Luften var ren och klar, ljuset strålade och med öronen mot däcket hörde vi ett dovt, nästan ohörbart hummande ljud. Ett ljud vi hört många gånger förr, fast då ur Drakens högtalare.

Ja ni har säkert förstått: vi var på bryggan på Voyager! Laila och Emma försökte stammande komma på en förklaring till hur vi kommit dit... Hade Kirk missat när han försökte sig på en transport till alternativt universum? Hade Chronowerx gjort ännu ett misstag - eller var vi helt enkelt förutbestämda att hamna här?

Vi kände oss helt förvirrade och under ett kort ögonblick stirrade hela besättningen på oss innan vi hörde Kapten Janeway ryta: "Shields up" och ett entonigt ljud började höras. "Red alert, security to the bridge!". Vi blev förstås livrädda, men sedan pep Lorry till på amerikanska: "But it's only us - your fans from the 21st century". Vi hörde Harry Kim få order från Janeway om att hitta ett sätt att transportera oss tillbaka i tid och rum, till rätt tid och rätt rum. Erik ville gärna lära sig lite om framtidens datorer och hade sinnesnärvaro nog att rusa fram för att följa Harrys förehavanden.

Under tiden bad Ralph kapten Janeway om vi inte kunde få en snabb tur kring skeppet. Tyvärr fanns det ingen tid till det, sa hon, medan hon kastade en snabb blick mot Chakotay. När jag bönade och bad så lovade Janeway oss att vi åtminstone kunde få ta ett kort. Det fanns det säkert tid till. Doktorn kallades upp från sjukstugan och fick order att ta med sin holokamera. Snabbt som blixten var han på plats och vi radade upp oss, fortfarande i chock. Ingen av besättningen ville vara med på bild men Doktorn hann ta flera bilder innan Harry Kim lyckades hitta rätt frekvens för att kunna skicka oss tillbaka.

Fortare än vi hann säga "Beam me up" var vi tillbaka i vårt arbetsrum på ABF med Janeways sista ord till oss klingande i våra öron: "I promise I will send copies of the photos right behind you in a data stream". Ojdå, tänkte jag det var himla hyggligt men hur ska vi lyckas ta emot det? Som tur var kunde Ulf snabbt programmera in ett rekursivt cgi-script som konverterade den "beamade data streamen" rakt in på webbplatsen. Tyvärr klarade inte datorns ynkliga processor att konvertera mer än ett holofoto till en jpg-bild innan den gick upp i rök, så vi hade tur som lyckades få in åtminstone en bild på www.trekkers.se. Njut - det gjorde vi efter att ha hämtat oss från chocken.

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den "fortfarande i chocktillstånd" Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
juli 2002

"Additional log entry"

Resan till Voyager tur och retur blev lite för mycket för oss. Ralph, Emma och Laila har tagit en längre semester på Risa och är inte kvar i webred längre. Anita, Erik, Lorry och Ulf jobbar vidare.
juni 2004