29 november 2003
Tack alla som firade sjuårsjubileum med oss och Q!
---
Q är som vi tidigare konstaterat en karaktär som vi alla älskar att hata. Många tycker nog om honom för när man gick runt i foajén så var det en hyfsat stor folksamling som hade trotsat väder och vind för att komma och avnjuta en heldag med Star Trek.
Efter de som vanligt snygga och roliga animerade trailarna som designas av Staffan Falkenström fick vi under dagen njuta av Star Treks kanske bästa team, Picard och Q.
När Patrick Stewart och John de Lancie är tillsammans på duken så lyfts kvalitén till oanade höjder. Oavsett vad man tycker om Picard eller Q så kan man inte förneka att detta är två av de bästa (om inte de bästa) skådespelarna i hela Star Trek.
Qs gästspel i DS9 blev kort och det kändes krystat när han dök upp. Hade han fått lite mer utrymme så hade det nog kunnat bli väldigt intressant, Sisko påpekar ju att "I am not Picard". I Voyager fick vi en ny inblick i hur Q fungerar och detta mottogs väl av publiken. Många intressanta diskussioner fördes i foajén om vem/vad Q är och inte är.
Efter denna treff kan jag konstatera att Q är en karaktär som berör på många plan.
Föreningen hade som vanligt inte legat på latsidan utan ansträngt sig för att göra även den här treffen till något extra. Dock underskattades hur törstiga trekkers är för den läsk som fanns till försäljning i shopen försvann fortare än kvickt, till och med de sönderfrysta burkarna med light-cola gick åt.
I foajén fanns också som vanligt Jonas Wolcher, vår eminenta sminkör. Under treffen kunde man bli sminkad helt gratis, många nappade på erbjudandet och det kändes ett tag som om man satt på Quark's när aliens paraderade förbi i en aldrig sinande ström. Populärast var föga förvånande Vulcans men även ett antal trillar och några (hemmagjorda) andorians dök upp och förgyllde tillvaron.
Kostymtävlingen som denna gång hade ett stort antal deltagare vanns av en klingonsk tribbeljägare, Helena Kiel. Vi hoppas på nya fantasifulla kreationer nästa gång. Fan Art-tävlingen vanns av Louise Anderson för hennes handmålade tavla på Data och the Borg Queen. Detta var andra gången i rad som hon vann, ni minns väl hennes vackra kaffekoppar? Det börjar bli Hall of Fame-varning...
På tal om Hall of Fame, dagen till ära valdes WCTs eget orakel Lorry Junholt in i detta ärofyllda sällskap. Förvånande nog tog hon inte hem Trivian (denna gång assimilerad till en tipspromenad) som hon haft mer eller mindre monopol på de senaste treffarna. Många fruktade att Lorry var oslagbar (prova bara att spela hennes Star Trek TP) men fick nu lämna över stafettpinnen till Martin Karlsson som lyckades få 14 rätt av 15.
Eftersom kvällen var en historisk kväll, WCT fyllde ju sju år, så hade det förberetts en speciell överraskning. Hela 8st tårtor hade bakats, en för varje år i föreningen och en specialtårta. John Carlsson, som designat tårtdekorationerna fick motta en lång välförtjänt applåd för detta och föreningen själv fick både en lång applåd och ett fyrfaldigt leve.
Kvällens största applåd fick ändå Stefan Björnshög när han tillkännagav att han förmodligen gjort sin sista treff som presentatör, vem som efterträder honom vet nog inte ens Q och det gavs mig veterligen inga ledtrådar på Time Travels-treffen, inte ens alla samlade stenar från Voyager-vinjetten kan komma i närheten av den applådstorm som uppstod när hela salongen ställde sig upp och hedrade mannen som förgyllt många treffar med sitt goa tjôt. En generös programvinnare gav honom till och med en plansch. Det var en rörd Stefan som lyfte mikrofonen och tillsammans med publiken levererade kvällen sista "engage!".
Efter att det sista blocket hade rullat färdigt tågade de många trötta medlemmarna hem i natten, medtagna av dagen och hoppfulla inför det kommande året. Kvar fanns bara styrelsen och några medhjälpare som fixade och donade med städning och liknande innan de också kunde bege sig hem för att få sig lite välförtjänt vila.
Magnus Hedqvist
