9 oktober 2004
Vi firar återtreffen på Draken 9 oktober 2004 med riktigt många bilder denna gång. Ett tema utkristalliserade sig i bildsviten: många övade på tecknet "Live Long and Prosper" inför kameran - vissa lyckades, andra kämpade väl.
Krönika
9 oktober 2004: Detta är dagen jag väntat på! Jag har byggt en robotkopia som är så lik mig att ingen kommer misstänka att det är en robot. Jag skulle till och med kunna säga till roboten att avslöja sig själv, men den är så realistisk och mänsklig att ingen skulle tro det ändå. Roboten ska testas ut på dagens Star Treff.
Tyvärr fungerar robotens sömn-funktion lite för bra, så han kommer inte förrän efter filmvisningen har börjat. I foajén, testar jag om roboten kan handla och det funkar utmärkt! Han köper en modell av Enterprise – den som flyger i rymden alltså, inte den som seglar på haven. Jag vill bara vara extra tydlig på den här punkten, så ingen missuppfattar vilken Enterprise jag menar. Den med de två warpnacellerna alltså, bara för att göra saken klar som ett kraftfält.
Första avsnittet för mig blev Homefront/Paradise Lost. Precis som i filmen med valarna får vi se en mesig federationspresident och våra hjältar får ta saker i egna händer för att han ska förstå situationens allvar. En kopia på en fågel och en annan av en väska får visa hur häftig morph-tekniken är, och hur förfärligt sårbar Federationen är.
Sedan fick vi i Honor Among Thieves reda på hur ärlig och reko O'Brien är. Han är hederlig även när han är skurk! O'Briens infiltrationsuppdrag visar hur DS9 brutalt slänger ut våra vänner i en verklighet där de får välja mellan pest och kolera. Det gör serien på ett sätt intressare än de andra serierna, där det är lättare för rollfigurerna att följa strömmen och fatta de hedervärda besluten.
Styrelsen infiltrerad!
I Inquisition styrs händelserna av den närmast cardassianskt nogranna Inspektör Sloan. Det var sista avsnittet innan långpausen där man lämnade in svaren på trivian. Redaktör Anita satt i foajén och rättade svaren. Anita och de andra ser till att allt fungerar på Treffarna. Det fungerar så bra att man kunde tro att Sloan ligger bakom. Eller så kanske styrelsen infiltrerats av cardassianer. Det är liksom lite för bra. Vad är det egentligen som händer i övriga världen medan vi lugnt teleporterar oss in i framtiden? Hur vet vi egentligen vilken värld som är den riktiga? Finns det bevis?
I pausen fick vi nöjet att inviga vår eminente före detta konferencier Stefan Björnshög i Hall of Fame. En spontan applåd fick han också, som denna gång faktiskt var en stående ovation.
Är det okej att vara supernördig?
Efter det blev det Trekkies 2, dokumentären om fansen. Visst är det lite tråkigt att bli utpekad som onormal för att man gillar Star Trek extra mycket, klär ut sig, går på Treffar och så. Samtidigt är det väl så att det finns två trygga sanningar att luta sig mot;
1. Vem är normal, egentligen?
2. Vem vill vara normal? Vad är fördelen – får man dra av på skatten eller?
Jag kan lägga till en tredje, och det är att Star Trek helt enkelt är en onormalt bra serie. Och en fjärde sanning: poängen med serien är att man måste möta personer för dem de är. Man kan inte hänga upp sig på banala skillnader, som till exempel klädsel.
Kanske behöver vi dessa filmer för att röra om lite i vår lilla Star Trek-värld. Vi behöver ventilera frågan om man får vara hur nördig som helst och ändå bli accepterad.
Personligen tycker jag en del av fientligheten illustrerar vår intolerans. Vad skulle Picard säga om han mötte jurymedlemmen som uppträdde i Starfleet-uniform? Skulle han skratta hånfullt och säga åt henne att skaffa ett liv? Det tror jag inte. Han skulle uttrycka sitt uppskattande av att hon spred de humanistiska värdena och respekten för allt liv.
Inte heller Spock eller McCoy skulle hånle. "It's life, Jim, but not as we know it," skulle McCoy allvarligt deklarera. "I must mind-meld with it," skulle Spock säga, ännu allvarligare.
Nej, vi kan inte avfärda folk för att de är annorlunda. Vi får inte bli Trek-talibaner, med officiella, dogmatiska förhållningsregler. Vi får inte ha häxjakt på kommunister eller de som tolkar Star Trek på "fel" sätt. Det kan vara lite läskigt att kasta regelboken, men vi måste våga möta människan bakom uniformen.
We are being scanned. Do not raise shields. Let them have a look at us.
Själv är jag den tryggaste treknörden i världen. Jag är inte annorlunda. Jag är exakt likadan som min robotkopia.
Erik Sandblom
