AV Peter Lagerström

Okej, 75 pund är mycket pengar. Men Peter Lagerström kunde inte låta bli. Chansen att få gå på en galapremiär av en Star Trek film var för frestande. Peter och några kompisar beställde och lyckades får biljetter till den kungliga galapremiären av Star Trek:First Contact. Det här är hans berättelse.

Planet mot London lyfte den 8:e december och dagen efter hämtade vi våra biljetter på "The princes trust". Då inträffade det som inte fick hända. På biljetten stod det: "Dress: Black Tie".
   Naturligtvis hade vi inte tänkt på att det kanske skulle krävas någon speciell klädsel, trots att det var en kunglig premiär. Nu gällde det att skaffa fram en kostym. Med tanke på kostympriser så var det enklast att hitta någonstans där vi kunde hyra. Nu kom nästa chock. Hyra för kostym med tillbehör kostade ytterligare £40. Nobelpriset borde gå till uppfinnaren av VISA. Det var bara att betala.

"Front row, center"
Tisdag, dagen D, var lite småpirrig. Insläppet till filmen var mellan 18.30 och 19.30. Finklädda som vi var, så åkte vi naturligtvis inte buss till biografen, The Empire. Vi tog tunnelbana. På vägen till tunnelbanestationen såg vi en TV som var påslagen i ett skyltfönster med direktsändning från, och utanför, biografen. Vi kommer med i TV, tänkte vi.
   Då vi, vid tunnelbanestationen vid Leicester Square, kom ut i den lite blåsiga och småkalla "friska" luften såg vi en massiv folksamling och poliser trängas längs gatan utanför biografen. Det var helt tjockt med folk som stog och trängdes mot kravallstaken fram mot biografen. Men hjälp av biljetten öppnade polisen avspärrningen och vilken känsla det var att gå där mellan staketen med massvis med folk som står och jublar åt oss då vi vinkar till dem. Nu börjar jag få en viss uppfattning om hur kändisar känner sig.
   Väl inne i foajén går vi nästan in i Gates McFadden. Vi fortsätter in i biografen och blir anvisade våra platser, A17-A22. Det visar sig att just dessa platser är längst fram i mitten av salongen. Jag säger bara det, "Front row, center".

Bästa Star Trek filmen någonsin
The Empire har definitivt den största bioduken jag någonsin sett, men så rymmer biografen 1700 personer.
   På duken visas live-sändningar på folklivet i biografen. Bland annat såg vi Paul McKenna anlände med ett blont bombnedslag. Showen avbryts när fyra snubbar i röd livré kommer in med trumpeter. De blåser fanfar innan "God Save The Queen" hörs ur högtalarna och Prins Charles kommer in i salongen. Alla sätter sig och konferenciern välkomnar honom och alla andra.
   Och nu börjar magin. Nu kommer alla stjärnorna från filmen ner på scen, en efter en. Vi sitter så nära att vi skulle kunna sträcka fram en hand för att röra vid dem. De ställer alla upp cirka tre meter framför oss. Vilken känsla. Nu kände jag att den här resan varit värd sitt pris även med extrautgifter inräknade.
   Efter diverse tal av aktörerna och producenten Rick Berman, började filmen. Att sitta längst fram med en jätteduk är kanske inte så lyckat, men vem kunde väl till hundra procent koncentrera sig på filmen efter att ha sett aktörerna på så nära håll precis innan? Inte jag i alla fall. Jag fick sitta och slänga med huvudet av och an för att följa handlingen. Nu spelade detta inte någon större roll eftersom vi hade biljetter till den "normala" biopremiären på fredagen. Trots allt så var filmen helt lysande, kanske till och med den bästa Star Trek filmen någonsin.

Definitivt värt pengarna
Efter filmen är folksamlingen utanför biografen om möjligt ännu större. Vi upprepar samma procedur som innan och vinkar till dem med betydligt större entusiasm än tidigare. Kanske vi blivit vana? Vi strosar i sakta mak mellan avspärrningen medan folk på båda sidor jublar.
   Som avslutning vill jag bara tillägga att om man bara har råd att åka på en sådan här tillställning så bör man göra det, åtminstone en gång. Det är definitivt värt pengarna.