Av
Bosse Nordgren

Hur kan man gilla TOS?
Jag gör det. Jag gillar TOS. Jag till och med föredrar TOS om jag måste välja.
För TOS har allt.

Jag kom först i kontakt med Star Trek, jag tror att jag var 8 år, genom en serietidning som hade en idolbild av Enterprise A på baksidan. Jag har alltid varit fascinerad av rymden och där var ett skepp som var så vackert. På något sätt råkade jag se nästan hela båda filmerna och jag fastnade direkt.Det var karaktärerna som verkade leva eget liv och historierna, som visserligen var lite svårare att förstå, men så mycket intressantare än allt annat på TV. Det var det som fick mig att fastna.

Första avsnittet jag såg var "Operation Annihilate!" med flygande hjärnceller. Senare avsnitt jag minns är "Arena", "Devil in the dark" och inte att förglömma "Troubble with tribbles" som fortfarande är mitt favoritavsnitt.

TOS tilltalar mig på ett sätt som jag har svårt att förklara, den bästa förklaringen är nog ganska nära det Jadzia Dax säger i DS9 avsnittet "Trials and Tribbelations" om design och färger. (vad säger hon????) 60-talet var inte vackert, men TOS är inte 60-tal, TOS har det där tidlösa över designen. Det är som phaser eller dilithium crystalls, det blir aldrig omodernt. Precis som ett par bra DocMartens kängor, det kan aldrig bli föråldrat.

TOS kallas ofta en dålig serie med taskiga special effekter, dåliga skådespelarinsatser och avsnitt med usel handling. Så usel att folk vill kasta saker på sin TV.

För att börja med den första och vanligaste kommentaren man som fan får höra, det är den om effekterna: Effekterna är naturligtvis inte lika naturtrogna som TNG, DS9 eller VOY, det är ju en 60-tals serie och då tycker jag man ska jämföra med samtida serier. Titta på "Lost in space". Man kan ju faktiskt se på hur stor skillnad det är mellan TNG och VGR, då får man en bild av hur snabbt utvecklingen går.

Nästa sak som man får höra är skådespelarinsatserna: Låt mig få börja med att säga en sak; samspel. Visst är det kul när Worf morrar åt Data, men det går inte upp mot McCoy's och Spocks eviga diskussioner. Dom har ett samspel som kan verka fånigt i förbigående, men det är mer än så. Det finns en historia bakom karaktärerna i serien och man kan se den redan från första avsnittet i serien första säsong. Den här sidan av TOS slutar aldrig att inspirera. Kirk är inte perfekt, men han vet också om det och det är en del av hans styrka. Spock är också han splittrad mellan sin egen version av en mörk och ljus sida vilken ger honom en unik syn på tillvaron. McCoy, Scotty, Uhura, Sulu, Checkov och Chappel är alla delar som gör TOS till det det är, dom är inte bara vänner, dom är vänner som retas, lever, älskar och dör (nästan).

Sist men inte minst klagas det på handlingen. Jag måste faktiskt erkänna att en del avsnitt balanserar på gränsen mellan fånigt och roligt (ett utmärkt exempel är "Mr Spocks brain" vilket jag tycker är ett spännande och roligt avsnitt, som man visserligen inte kan titta för allvarligt på.) Jag tror att alla serier har bra och dåliga avsnitt och TOS är inget undantag. Men kom ihåg att nio filmer har fått något av sin handling från TOS. Dessutom är det många avsnitt i dom andra serierna som bygger på just TOS-avsnitt. TOS-avsnitten bygger ofta på sociala frågeställningar, nutida problem och moraliska dilemman, dom flesta är ju olösta än idag. Jag vill påstå att varje avsnitt har så många sidor att de håller för att ses tio eller kanske fler gånger. Inte förrän då kanske man upptäckt allt.

Om man jämför med de andra serierna så behöver TNG mer av den "olydiga" attityd som Kirk så ofta använde. DS9 är den enda serie som jag tycker har den kvalité som TOS hade. En bra jämförelse brukar en kompis göra mellan Picard och Sisco; Någon skjuter på dom och kaptenens reaktion är:

   Picard: Open hailing frequences, who's out there?
   Sisco: (ett halvt hjärtslag senare) Return fire!

Precis som Kirk skulle gjort. DS9 har dessutom samma värme och humor som TOS. Här vill jag gärna nämna "Trials and tribbelations", "Looking for par mach in all the wrong places" och "Who morns for Morn?". Det är nog det bästa jag sett av alla dom nya serierna.

Voyager då? Serien är bra, men saknar vettiga manusförfattare. Stilen är okej, men jag hoppas verkligen att de aldrig ger pennan till den författare (inga namn nämnda) som tror att en kvinna i kaptensstolen måste gråta och vara obeslutsam.
Jag tror att kanske, kanske Voyager kommer att kunna matcha original Enterprise!

Sist vill jag bara påpeka en sak. Efter att ha sett avsnitt efter avsnitt, gång på gång (det tar fyra-fem dagar att se serien från början till slut) så undrar jag bara en sak; hur lyckas Uhura _alltid_ ramla utan att den kort-korta kjolen hamnar längre upp än halvvägs upp på låren, hur illa det än går så halkar kjolen aldrig längre upp. Hur stannar den där?

En sista, trevlig, kommentar från min far: "Jag förstår varför du gillar den här serien, det är inte så dumt med söta muterade flickor i avslöjande kläder" Och det är väl en anledning så god som någon att ge TOS en ny chans.